Nu är den allt färdig, den lille jäveln! Mitt kontrollbehov kombinerat med någon slags självbevarelsedrift gör att jag knappt vågar titta i den. Har redan hittat ett tryckfel (bortglömd bokstav) som får ögonen att gå i kors lite. Men det är bortom min makt nu. Det har varit ett sjukt krävande och sjukt lärorikt projekt! Ska ta ett välförtjänt sommarlov i fem veckor, sen jobba fem veckor, sen ha en vecka semester och sen ägna mig åt att installera mig i textilstaden, skulpturstaden, Svea rikes regnigaste stad Borås (kärt barn har ju många namn) för ett kärt återseende med Illustrator och Dreamweaver. Vi ska förbättra vår relation i tre år, det kommer förhoppningsvis bli fantastiskt. Blir lite mysig bara av att kika på kursplanen, så det verkar onekligen lovande. 

 

Bävar lite för avslutningen på fredag, inte för att jag har svårigheter med avslut och farväl och liknande utan mer den söliga känslomässiga aspekten av det. Att stelt krama folk man aldrig riktigt klickat med och önska dom ett bra liv. Öh. Dom som betyder något kommer man ju hålla kontakt med ändå. Inget varar för evigt och tur är väl det. Det var ett år, det var ett trevligt år, jag fick ut det jag ville, åt gudomlig mat, kom på vad jag ville plugga och fick ned mina stressnivåer betydligt. (Har hittat en programvara jag vill gifta mig med, bara en sån sak. Trodde jag och datorer hade ett problematiskt och stormigt förhållande med bristande tillit, men det var visst bara min förra skola som hade en teknikfientlig aura. Inte jag.) Har under året sett nötskrikor, en häger, hackspettar, koltrastar, en räv, massvis med ekorrar, höns och en orange katt på cykelvägen till skolan, jämfört med att sitta uppklämd mot ett fönster på ett sunkigt pendeltåg som havererar i Floda. Är betydligt mer allmänbildad och vill faktiskt göra saker nu, någonting annat än att sova drömlöst för att slippa tänka på alltihop. Livet är lite mer än en checklista. Jag har inte längre panik över att jag inte är jurist, entreprenör eller globetrotter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Myser till det med förpackningsdesign i skolan medan sommarvindar smyger in genom fönstret och livet är allmänt trevligt.

Anledningen till att man lär sig Illustrator: skapa hyllningsbilder till sina favoritkaraktärer. Under processen gick stackarn igenom flera stadier av utseendekris, bland annat i form av vit hitlermustasch, mormorsögon och allmän läskighet. Men huh, mysläget är aktiverat ändå, trots eller på grund av den lilla klurigheten.