Det har pratats en del om så kallade bucket-lists, det vill säga vad avser att göra innan man dör, trillar av pinn eller blir jordgubbe (läste uttrycket i en bok och tyckte om det). Jag har klurat på det när jag cyklat den livsfarligt istäckta gamla boråsvägen och kommit fram till:

- Göra en pilgrimsvandring. Gå under tystnad i vackert landskap och besöka små klosterruiner och bortglömda landsortkyrkor.

- Kika på natthimlen i teleskop och få se en liten del av min avkrok av universum lite tydligare.

- Plugga naturvetenskap (vad vet jag inte än, men det kommer så småningom) i Uppsala eller Lund.

- Vandra i fjällen.

- Åka till Skottland för att se landskapet och slottsruiner som påminner om Hogwarts. 

 

 

Året på Hjälmared har lärt mig att mitt liv har ett värde även om jag inte brinner för marknadsföring, management eller maskinteknik, att det finns möjligheter att göra vad fasen man vill och strunta i metros karriärsidor. Livet är kort, därför ska man ha långa fikapauser, hörde jag rektorn säga förra veckan och sannare ord har väl aldrig uttalats av någon utan långt vitt skägg.

 

Livet är även för kort för att man ska ha ångest över att man inte säljer in sin image i hissen, eller startar fyra företag som sjuttonåring. Det kanske finns sådana som triggas av artiklar om sådant, jag får bara ångest och glömmer bort vad jag egentligen håller på med här i livet, nämligen att ha det så jäkla trevligt som det bara är möjligt (visdom från zaphod beeblebrox, liftarens guide till galaxen.) Jag glömmer bort hur lycklig jag blev av evolution och exponentialfunktioner under gymnasiet, jag glömmer bort hur bra jag mår av att låna med mig merparten av fysikhyllan på biblioteket, jag glömmer bort hur det känns att ha färg över hela underarmarna och vara fylld av ett lyckligt brus och se tjusiga lila nyanser i gamla höstlöv. Det finns mening i min helt slumpmässiga existens i ett universum som blev till av en slump (eller ett osannolikhetsfält) för 13,8 miljarder år sedan och jag vet inte hur länge till jag lever (det gör ingen) och jag tänker inte slösa bort min tid med att låtsas att jag vill jobba med industriell ekonomi eller HR management. Don't waste your time or time will waste you. (Man är aldrig så klok som på kvällen) 

 

http://www.youtube.com/watch?v=dhhfk_1Pwhw (The Calm Blue Sea - We Happy Few)

fasansfullt fin och fruktansvärt pampig vårmusik.

 

 

Jag befinner mig i det snurriga kaos som föregår ett val av något slag. Det är dock inte val av hårfärg det gäller (där jag valt att inte välja), utan val av framtid, det vill säga vad jag ska investera min begränsade tid och mina begränsade csn-veckor i. Högskolestudier, med andra ord. Jag är en obotlig pluggis, så att resa världen runt och räkna fisk eller ta hand om andras barn finns inte ens på kartan. Jag har till och med börjat mysa lite vid hyllan för små färgglada papperspilar (typ post-it) i min lokala bokhandel och låna böcker om studieteknik. För att inte tala om mitt ganska omfattande berg av kurskataloger, som jag beställt, hämtat eller fått hemskickade. I vilket fall, råder självklart en viss förrvirring då jag har fler intressen än tår och en oförmåga att bestämma mig (kvarleva från en stressig gymnasietid). Jag har dock inte sjunkit så lågt att jag singlar slant om det, även om det inte är långt borta. Önskar verkligen att jag kunde spå i teblad, det hade underlättat. 

 

I vilket fall, huvudspåren i korta naiva drag:

Webbredaktör - mysigt kodande, grafisk design, textproduktion. Två eller tre år.

Basår- (ett år) som kan leda till:

- Kriminaltekniker - jag är kär i Sherlock Holmes, kemi, mikroskop. Fem år.

- Textilingenjör - tekniskt med mycket matematik, lite kemi, göra nytta, möjlighet att forska inom nya sätt att använda textiler. Fyra år+

- Civilingenjör med sisådär 14 olika inriktningar som verkar intressanta och mycket matematik i alla. Fem år. 

 

På sätt och vis gillar jag att klura på utbildning (jag är lite konstig). Det finns så sjukt mycket som verkar intressant! Så många möjligheter. Men nu börjar det bli dags att bestämma sig. Webb eller basår (så jag kan skjuta upp beslutet ett år till)? Öh? Jag försöker lösa det på det vis jag kan, genom att läsa så mycket fakta att jag blir snurrig och skriva listor med ljusblå tuschpenna. 

 

En positiv grej: jag är så sjuhelvetes envis att vad jag än väljer så kommer jag klara det, bara jag bestämmer mig för det. Det känns skönt. Jag är envis på gränsen till dum. (Exempelvis, så cyklar jag till skolan, även om det är fruset knöggligt slask blandat med glashala fläckar hela vägen. Ser ut som en praktidiot och känner mig som en när jag faller pladask vid cykelstället så ringklockan sjunger, men jag klarar det, för att jag bestämt mig för det. Så är det!)

 

Sportlovsuppdatering!!! Surprise!! Jag hostar ocharmigt, läser liftarens guide till galaxen för 258168e gången, pysslar med försenat tal om stress (åh, ironin), lagar mat, ser på big bang theory, hasar runt med en filt i vanlig ordning och har varit i borås för att ta en kik på högskolan. Så spännande liv har jag! Jag har även ett par glittriga byxor, de gör mig glad. Öh. Dessutom är jag så miljöskadad av min nuvarande utbildning att jag inte kan öppna en tidning utan tänka på styckesformat och mallsidor.

Förra veckan var rätt intensiv men kul, med superdödsdeadline på magasinet, jazzkonsert och personalspex med asgo middag. Även webdesign, håhåhå. CSS gör mig mysig och min klass förvirrad, det är alltid lika roligt. Ne, om man skulle pilla lite med bloggdesignen.