Jag är glad att skolan börjat igen. Det är en nästan skamlig njutning i helt nya block, i att måla så att akrylen stänker och galoppera genom korridorerna som om jag gick i trean på lågstadiet istället för gymnasiet. Även krånglande kopiatorer gör mig smått salig, i smyg, för att det är så välbekant. Det är som ett mini-Hogwarts, ibland, man vet aldrig vad som väntar eller riktigt vad som pågår. Jag har ett invecklat hat-kärlek-förhållande till min skola, men just nu, i september känns det mesta underbart.

underbar musik också.
http://www.youtube.com/watch?v=n-HR2BW_EV0&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=WYPDqG8_bUs

Sommar blev det visst, bara så där, vilket jag firar med raggsockar, filt och dubbla koftor och den tomhet som oundvikligen uppstår då man haft ångest och panik över ett betyg i matematik i x antal månader och sedan får det utan att förtjäna det. 

Jag åkte på semester med min kära familj och tillbringade två och en halv dag i naturreservat av alla de sorter, vandrandes genom kohagar, spanandes på sothöneungar (de har rött hår på huvudet!), klättrandes bland klippor så vackra att de liknade ett nationalromantiskt måleri. Allting liknar tolkien-landskap när jag är inne i den värsta/bästa totala utflippade nördningen någonsin, jag tänker bara på alvkappor och toviga skägg. I vilket fall, trakten mellan Skara och Skövde är det finaste jag någonsin upplevt. Bland alla naturreservat trängs syrénhäckar, rangliga föl och böljande ängar, grusvägarna ringlar sig fram. Uhuhuhu. Man kunde dricka porlande källvatten som sipprade ut från berget, bara det liksom.

radiohead- fake plastic trees

Jag har tillbringat denna dag i mitt liv i det obehagliga tillstånd som följer efter ett nationellt prov med att lyssna på Arcade Fires nya album, det är fasansfullt fint, med vit akrylfärg över armarna och håret hoptovat i en mindre presentabel nu-jäflar-knut p ga ett antal deadlines som är i antågande, målar harar som pysslar med diverse dödssynder (som t ex äta glass). Försöker anamma en positiv livssyn och förneka det som har hänt, genom att fokusera på lukten av regn, ljudet av knastrande ved, spillkråkan jag såg på dagens promenad.

Det hjälpte inte ens att jag skrev mitt prov invirad i älsklings-får-filten, med kladdkaka och kaffe tillgängligt. Det gick likväl åt skogen. Jag hade iochförsig aldrig planerat att bli matematiker och ägna mig åt att bevisa Pythagoras sats eller räkna ut hållfastheten på broar. Men jag trodde att jag och Matte B hade en fungerande relation, präglad av ömsesidig respekt och att vi hade ganska trevligt ibland, då jag hade sovit och hade english breakfast tillgängligt. Det var en illusion. Min nuvarande plan med livet är att bli alv och vandra barfota genom fagra äddellövskogar med silverbroderad mantel. Behöver man matte C för det månntro?

if I could be who you wanted, all the time-

1: blekgul bok med fötter på omslaget är en underbar bok av en rumän vars namn jag inte kan uttala men tycker hemskt mycket om, om akacieträd, fattigdom och misslyckade revolutioner.
2. fikade hos Liva, med mysiga människor och solen i håret, moderns fladdriga skjorta och talgoxar i träden. jag fastnade på bild!
3. fina flickor. plus kladdkakan med jordgubbar. det blev även maränger med chokladkross i.

Jag har x oerhört viktiga saker att uträtta. Jag gör dem inte. Bär istället tomatplantor till uthuset barfota, lyssnar på havsbrus på spotify, dricker kaffe, planerar att läsa Jane Austen på balkongen istället för att få panik och bröstsmärtor och rynkor.

"På något sätt måste man hålla de grymma minnena från livet. Man kan gömma sig i sin örtagård. Man kan också vända sitt huvud bort från verkligheten och se ut genom fönstret mot molnen, som vandrar därute. Molnen är formlösa och mjuka, molnen kan inte göra honom illa. Molnen har inga ögon som kan se, inga händer som kan gripa."
Sven Delblanc - Samuels bok sida 314. 

Jag har beslutat mig för att tillbringa sommaren på balkongen alternativt under godtyckligt trevligt träd med svensk litteraturhistoria. Något ska man pyssla med, min kära kommun har inte gett mig sommarjobb och jag är inte myndig (vilket är lika delar frustrerande som befriande). Lösning: Böcker. 
   
Hela veckan har jag läst Delblanc på balkongen med smalbenen randiga av solljus som läcker in mellan spjälorna, i den dammiga skulptursalen, under ett träd nära grönsakstorget och det har givit mig stor tillfredsställelse. Har ingen aning om hans kulturella värde, råkade bara hitta honom i föräldrarnas bokhylla, men jag gillar det i vilket fall.

Annars har jag studerat randvinkelsatser, det är ungefär lika roande som det låter, läst om andra världskrigets alla grymheter, ätit wienerbröd på en väns balkong fylld med påskliljor, ätit glass på lektionstid, tecknat harar som utför dödssynder, druckit kaffe ur fina koppar och spelat gitarr fastän jag inte kan på en annan balkong, lagat paj med blekselleri-morot-paprika, kokat te och ätit pannkakor. Det mesta handlar om mat och balkonger. Rosablommiga träd. Jag gömmer mig från verkligheten, främst för min mentala hälsas skull, för att det är det enda rationella. Det håller inte i längden att tänka på alltings meningslöshet. När allting är meningslöst blir allting meningsfullt. T ex 1500bitars pussel med Venedig som motiv och Mogwai i högtalarna. Visselvissel.

Jag hade en liten kris för några dagar sedan över att jag inte kan gå runt i tunga svarta rockar med snaggad nacke och stryka mig över skäggstubben när jag funderar. Om jag skulle vakna upp som man imorgon skulle jag köpa mig en grårutig kostym och älska sönder den, ragga stiliga damer på tåget och vissla när jag promenerar. Även starta ett band, lära mig spela cello och stryka vita skjortor på kvällarna. Framförallt stryka mig över skäggstubben. Bli forskare och virvla runt i labbrockar.

Det är mycket nu, med allting. Som tur är finns mina klassmänniskor, te, blåbärsscones och lemoncurd för att lätta upp den allmäna världsångesten! Alla revolutioner byter ut ett helvete mot ett annat, allting kommer ruttna och dö och den enda anledningen till att jag överhuvudtaget existerar är att jag ska fortplanta mig, vilket jag inte har någon lust med. Därför får man fokusera på det trevliga i livet, som konsten, solljuset och hur trevligt det är att traska genom göteborg med turkos trenchcoat, moderns solglasögon och death cab for cutie - summerskin i öronen.

Igår satt jag och mina klasskompisar på illustrationen och drällde silverglitter, tusch och akvarell i en salig blandning av allt som är trevligt. På naturkunskapen fick vi skåda diabilder av älgar och björnar och parasitorkidéer i Alaska, det var oerhört vackert och gav tillbaka lite livslust. Något som kan behövas. Jag saknar riktning, mål och vilja för tillfället. Det kan ha en koppling till att vi marscherat igenom två världskrig + ryska revolutionen i historian. Alla dödstal och unga stiliga män som lemlästas gör mig alltid väldigt skev och tom. Speciellt skyttegravarna.

(rubriken: thom yorke - black swan)

nutid: trevliga saker som att koka lemoncurd på utsökt estetiska ekologiska citroner, baka schackrutekakor, dricka te, vandra milspåret med lera upp till knäna, studera bofinkarnas vilda inbördeskrig, handdiska hos folk i tid och otid, promenera med Nicole längs den ballongprydda avenyn, planera inköp av pelargonsticklingar. Agerar även cynisk bitch som argumenterar mot rökning, iPhones och allsköns dumheter. Våren är här och jag relaterar alla fenomen i min samtid till evolution alternativt mänsklig idioti, citerar Viktig Litteratur och sjunger beatles i köket.
 

Om man är estet hamnar man i en del underliga situationer. Som t ex i Bergsjön med en självlysande skulptur av en välgödd karl, som vi placerar under högtidliga former under ett träd.

sanning nummer 37: egentligen vill jag varken ha löften, pastellglittrande ord, regnkyssar eller vältrimmat nackhår att klappa, bara någon som stryker längs mina skulderblad och min ryggrad när jag glömt bort hur man andas och sover.

Horse Feathers, Beach Fossils, Wild Nothing.

Tusch + akvarell + vit akrylfärg för morrhåren. Dricker Earl grey-te, ikväll blir det liftarens guide till galaxen och brieost. Wiih!