Till och med ens ocharmiga hemstad ser inbjudande ut i det där rosa skymningsljuset man nästan bara ser på film och man går runt och andas och känner sig allmänt i harmoni med världen och allt levande. Man hittar nya stigar i skogen och rusar runt bland tallar och skogsduvor med lerstänk upp till knäskålarna och elektroniska världar i lurarna. Man konsumerar stora mängder god mat, åker spårvagn mitt i natten, målar konstiga bilder och springer fram och tillbaka till färgskrivaren. Man ser skäggdoppingar, vitsippor och nötskrikor på vägen till skolan. Man är vagt medveten om att man förmodligen är asjobbig att umgås med, i sin pastelliga lyckliga bubbla, men för det mesta är man bara allmänt nöjd med att vara vid liv.