Om vikten av att måla konstiga djur för att man själv vill
Sånt här ägnar jag min begränsade tid på jorden åt. Det för inte världen framåt, löser inga problem, skänker mig varken pengar eller livserfarenhet, men är ett lagom meningslöst och mysigt tidsfördriv och egentligen inte mer meningslöst än något annat (folk tar ju kort på sin mat utan att någon höjer på ögonbrynen). Framförallt: jag kan måla vad fan jag vill. Jag kan odla min besatthet av konstiga mytologiska väsen utan att en jävel kan ha några invändningar. Jag kan måla hur blodiga och fula saker som helst och det är ingen annans business och det är befriande att ha något som är ens alldeles eget. Mitt lilla universum av treögda korpar och albinofåglar med sladdar.
Tänkte ett tag ägna mig åt det yrkesmässigt, som konstnär, illustratör eller tatuerare, men har insett att jag är trygghetsnarkoman och helst vill ha en fast inkomst och ett ordnat liv. Sedan skulle det innebära ett ständigt kompromissande och en enorm prestationsångest att vara beroende av att någon annan vill hosta upp pengar för ens skapelser. Ingen kommer ta mitt målande ifrån mig och jag behöver inte gå några fancy konstskolor med tusentals kronor i terminsavgift för att legitimera mitt pyssel för mig själv eller omvärlden. Vissa ägnar sig åt golf (eller fotvård, varpa, trumpet, balett eller valfri annan sysselsättning), jag ägnar mig åt zombieenhörningar och om jag helt plötsligt hellre vill måla pelargoner är det ingen som hindrar mig. Det är fantastiskt.
