som en sträng i all salighets harpospel
(Bloggen har återuppstått! Nu för tiden läser jag Media & Kommunikation på en mysig folkhögskola och är precis lika förvirrad som tidigare. Bloggen är mest en kanal där min inre formgivnings-, foto- och estettönt kan härja fritt)
Jag hade lite vårstämning ett tag. Målade naglarna turkosa, gjorde en plinkplonkigmysspellista i iPoden och började så smått fundera på om tiden var mogen för att plocka fram min kära gamla turkosa trenchcoat ur förrådet. Den lilla detaljen att det fortfarande är januari behöver man ju inte känna sig begränsad av, tänkte jag. Sen kom snön tillbaka, plus en väldig massa minusgrader, men jag är lika mysig för det.
Anledning-att-vara-mysig 1: turkosa bra saker
(bästa nagellacket, bästa tallrikarna, Mando Diaos Infruset, turkosa pärlor och hönsfjädrar)
Anledning 2:
Äta mat och fredagsmysa med trevliga klassmänniskor.
Anledning 3:
Snö. Så här ser det ut när jag cyklar till skolan. Jag får sån stämning att jag knappt vet vad jag ska ta mig till, känns som narnia och då är det helt okej att kängorna får fula saltfläckar och snömodden sprutar ned mina jeans.
Anledning 4:
Alingsås bibliotek. Lånar böcker om astronomins historia och annat mysigt, sånt som skulle få en trevlig klassmänniska att säga: "Alltså... nu blev du sådär nördig igen..."
Anledning 5:
Fina ismönster.
