(kvällsfilosofiskt och kvällsförvirrat inlägg)

Strövtåg i hembygden, eller nåt. Det är här jag bor. Charmigt eller hur? Det är alltså det här jag ska minnas när jag blir gammal. Det känns lite som om jag dokumenterar en tid som försvinner. Ledningarna som sprakar som tomtebloss när godstågen dundrar förbi kanske får en viss charm i nostalgins skimmer. Därför tar jag så mycket bilder, mest på meningslösa ting som tårtor och frost, för att skapa en slags tidskapsel, så jag vet vad jag kan och bör minnas. Det är fanimig dags nu. Jag-måste-flytta. Jag vet inte vart, bara att jag måste bort. Det finns billig öl, konstiga korridorsfester, labbrockar och kurslitteratur. Det finns människor och möjligheter överallt. Jag vet inte var jag hamnar, jag vet inte vem jag är, vart jag är på väg eller vad jag egentligen håller på med men jag antar att man lär sig leva med det med tiden.