(Jag har en teori om att min inre tjockis är så massiv att han har ett eget gravitationsfält och på så vis rubbar balansen hos föremål i min närhet. Kaffekoppen i morse (som stänkte ned hela bordet, golvet, byxorna och lite av tapeten) ville egentligen bara hamna i omloppsbana, så måste det vara.)

 

Min trotjänare, vapendragare, livskamrat och allt-i-allo (mobil för de oinvigda) avled hastigt i söndags. Mitt i sorgearbetet fick min gamla trotjänare, vapendragare osv (nokia modell äldre) lämna sin behagliga tillvaro som pensionär i väntan på att jag löst mobilkrisen mer långsiktigt. Jag kan komma på flera olika användningsområden för honom, men samtliga har inget eller mycket lite med telekommunikation i dess klassiska form att göra. Man kan:

- Använda den som tillhygge i slagsmål

- Lyfta den som hantel

- Ha den som sten (vad man nu har en sten till, men kanske prydnad i fönstret)

- Spela Snake

- Ta emot textmeddelanden

- Sända textmeddelanden kortare än 160 tecken

- Använda den för att mortla kryddor

- Ge intryck av att göra en intellektuell protest mot miljöförstöringen eller liknande

- Hota med att kasta den vid konflikt

- Hålla i den som stöd i vardagen, den inger en besynnerlig känsla av trygghet och pålitlighet i en kaotisk värld. 

- Komponera egna ringsignaler om man är musikaliskt lagd (det är jag inte)

 

Mobiler är ett nödvändigt ont, jag är extremt asketisk i min användning av denna teknologi. Textmeddelanden och mottagande av telefonsamtal samt tidtagning vid kokning av vegetarisk gulaschsoppa eller liknande är allt jag använder den till. OK, miniräknaren ibland men mest för att jag blev lite mysnostalgisk av logaritmknappen. Men faktum kvarstår, det är ett nödvändigt hatälskat elände! (jag vill ju egentligen inte bli eremit, även om jag hävdar det ibland i anfall av bitterhet)